Torsken

Torsken är en udda fluga som fiskar mycket bra. Den har tagits fram på Faxnes under de fantastiska laxåren 1989-91 (drivgarnet togs bort 1989). Det fanns så mycket fisk att Ian Brown och jag tyckte att vi kunde ”pröva” vad som gick bäst. En kombination av svart och vitt gick bäst, ungefär som en fisk är uppbyggd. När jag sedan la till lite blått emellan så var denna typ av tub klart bäst. Vi prövade också olika färg på kroken. Svart krok var bäst och så har det blivit sedan dess. Eftersom en tub av ”fisktyp” fiskade bäst så antog jag att det var ett minne av havets läckerheter som fick den nystigna fisken i Surna att hugga. En studie visade att Lantärnfisken var en viktig del av laxens mat i Norskehavet. Den blå/vit/svarta flugan förädlades därför med Lantärnfiskens färger, dvs jag lade till lite rött och flash, och toppade med påfågel. Jag hade tänkt döpa flugan till Lantärnan. Men så blev det inte.

Den nya flugan kändes bra. Jag hade tagit flera fiskar och det var klart att här hade jag något extra. Den såg väldigt udda ut i färgerna, men det kan också vara en styrka. Vid ingången till Öyahölen högg det bastant. Det var till en början ingen livlig fisk men det kändes att här fanns det kraft. Istället för att tröttas ökade fisken i aktivitet och jag började få svårigheter. Vid en rusning ner mot hörnet av Öyahölen var jag tvungen att ta den hårt, det var nära att jag hade följt med ut i älven. Detta var en stor fisk, det var det ingen tvekan om. Efter flera stora rusningar bytte fisken taktik till att stå och bända, så stod vi lutade mot varandra ett bra tag. Jag började pumpa med spöet, det gillade inte fisken och började röra på sig. Varje gång som den tänkte stå still pumpade jag och det visade sig vara effektivt för efter en timme fick jag laxen över djupkanten. Den var stor. Någonstans mellan 17-19 kg, troligtvis inte 20 kg men fisk ser ju alltid liten ut i vattnet. Hur tung den var fick jag aldrig veta eftersom knuten gick vid mina fötter. Hanteringen av fisken för att hindra den att gå runt hörnet hade troligtvis slitit på den. Ett par danskar som sett det hela kom ner från Krangnes för att ge goda råd. ”En lax skulle tas mjukt och detta var absolut inte torskefiske”, vilket det underförstått såg ut som jag höll på med. Sedan var det som förgjort. Hur jag än försökte förklara att flugan hette Lantärnan så gick det inte. För fiskekamraterna var det bara Torsken som gällde och efter ett tag fick jag ge upp. Så har det varit sedan dess.

Jag har också prövat Torsken i andra älvar men det är i Surna som den är gjord. Den fiskar bra i en klar Tweed, Namsen och Gaula. Man kan nog säga att den passar bäst i klara älvar och relativt nystigen fisk. Den känns inte rätt i tex. Orkla och Stjördal, men jag har inte prövat den där. Den passar bra för alla storlekar av fisk och fiskar hela säsongen. Kjell använde den jämt. ”Varför byta nått som fungerar” var hans måtto. Det var ofta han som tog den udda fisken på Torsken. En del ’stora pojkar’ har uttryckt att ”de skall aldrig ta i den där Torsken”. I smyg satte de på den, fick genast fisk och förbjöd kamraterna att tala om det för mig. Det resulterade naturligtvis i att jag visste det samma dag. Skall man såga något om Torsken så verkar den lite bättre under perioder när fisk är laxens huvuddiet i havet. Under de sämre perioderna i tioårscykel är dieten mest plankton. Jag tenderar då att mest ha gult och svart i flugan och lite mindre flugor, tex under smålaxår. Kroken skall då sitta mer bakåt för laxen tenderar att ta mer bakifrån, jämfört med goda år då den tar tvärs flugan. Man känner knappt taget under de dåliga åren, det är mer som ett sug och laxen vänder dårligt, Under de bra åren blir det som en stöt i linan och man kan lugnt vänta på att laxen vänder. Med plankton behöver laxen knappt öppna munnen och bara suga in bytet medans fisk måste tas hårt.

En del av Torskens storhet är nog att den var före sin tid. Jag har aldrig varit någon större flugbindare så mina flugor kan inte kallas vackra. Esteterna har alltid kommenterat mina fula stora flughuvuden. Ja, mina flugor är helt enkelt det fulaste som finns. Mycket tråd där framme som dränktes i ”super glue”. Detta gjorde flugan framtung med bra balans, samtidigt som den höll bra. Idag kan man köpa stora flughuvuden eller konor och då är det plötsligt ok med ubåtsrunda flughuvuden. En Torsken skall ej vara för rund i tvärsnittet. Jag gillar att se tuben mellan håren från sidan, så lite uppbyggd eller platt blir flugan. Tillsamman med den tunga nosen ger det en livlig gång i vattnet. Idag finns det många liknande flugor som tex. Sillen, Editor, etc. Jag har prövat dom men de är inte i närheten av Torsken. Jag tror det bl. a. beror på materialvalet. För att en fluga skall ge flugbindaren ett överskott så kan den ej bestå av för exklusivt eller för mycket material. Gör ett besök i nordens bäste flugbindningsbutik, hos Margrete Thomsen i Vessigebro. Kanske det är en efterträdare nu? Se Torsken bland bilderna,  www.faksnes.com/bildgalleri/#p1000420-jpg !