Vårvisa

23.12.2014 09:05

Det här är en av Gustaf Frödings mindre kända kärleksdikter. Denna dikt, Vårvisa, skrevs troligen under hans vistelse i Uppsala på 1800-talet. Av vissa skäl har den varit beslagtagen men frisläpptes efter rättegång. Vissa delar av dikten, t. ex. de två första raderna i andra versen är säkerligen väl kända landet runt, men få veta varur dessa är tagna. Denna dikt lästes av Löwet vid en sammankomst på Faksnes.

 

Vårpromenad på Vänersnäs. Löwet håller låda.

 

 

                                         VÅRVISA

 

Ja, nu är det vår

å blogen den sprätter i patter och tår

å fetta ho skvetter å pecken han står

å lôppa ho hôpper å suger å mår.

Ja, nu ä de vår.

 

Då duger dä å skite i grönskande äng

å tôrk sej i rôva mä roser.

Då duger dä å älske e dejelig mö

så brösten går högt som en böljande sjö

å aschle ä brett som e limpe

å fetta ä blöt som e simpe.

 

Då duger dä å ligge mä juckande mö

då pecken ä lång tjocker å rö

å rôva ho gupper å taska hå slår.

Ja, nu ä dä vår.

 

Å låren mot låren brände

å pecken ge fetta e köss

å taska mot aschle slängde

å brakskiten veskade tôst:

Ja, nu ä dä vår.

Ämne: Vårvisa

Datum: 22.08.2021

Av: Berra Larsson

Ämne: Annorlunda variant.

Den här skiljer sig från versionen som Monica Z sjunger på Cornelis "Getinghonung". Den är sånganpassad kanske. Det lilla tillägget och dialektala knorren. "Å tänk å få drita på grönskande äng, och tôrk sig i röva med roser. Å tänk att få ligga i nybäddad säng och glömma båd snoser och gloser". Härligt att få den i all sin skabrösa frihet.

Ny kommentar