Vad kräver vi av laxen?
När laxsmolt går ut från älven väntar torsk-, sej-, och lusbälte. De skall ducka och simma förbi, undvika varje fara i fjord och hav. Det är en lång resa, att komma fram till det rika matfatet vid polarfronten. Laxen skall jaga och ha växt sig tillräckligt stor för att klara osmospresset när det blir kallt, göra resan förbi Shetland på vintern och tillbaka mot Norges kust om våren. För att klara detta har den överlevt vårfloden, parerat flöden från regn, jagat, slagets, varit under ständig träning av älven. När den går ut i fjorden måste den vara vältränad för annars överlever den inte sin resa, bara några få procent gör det.
När Martin Johnsrud Sundby går i mål efter femmilen i Holmenkollen kysser han marken där han tränat. Här har han lidit sitt anletes svett, plågats för att ta ut det absolut sista. Bakom hans femmil finns årvis av träning, av vilja att bli bäst. Hans skidkamrater vann inte men de är också vältränade, tillsammans några få procent av de som tränar. Vi beundrar dem, ger oss glädje framför TVn och ute i spåret.
Laxen hindrar vi att träna, reglerar älven så flod uteblir, låter den växa upp i kläckeri och blandar den med odlad lax som växt upp i kassar. Ändå förväntar vi oss att den skall överleva sin resa i Norskehavet. Hur, genom magi? Det är något fel här, det förstår även den svagaste. Är det konstigt att laxen minskar när den inte får träna?